Patrik Forsén: Diskutera demokrati stämplas som våldsbejakande extremist

0

I november i fjol deltog jag på ett samtal om demokrati på Hornstulls bibliotek. Moderator var dramatikern Stina Oscarsson, som i efterhand har kallat samtalet för respektfullt och meningsfullt. Egentligen var det Jonas De Geer som hade blivit inbjuden, men jag hoppade in i hans ställe då han tyvärr blev akut sjuk. Samtalet handlade om demokrati och samtliga deltagare, där även poeten Aase Berg och idéhistorikern Per Johansson ingick, verkade rörande överens om att det bästa sättet att stärka och utveckla demokratin var att även medborgare med betydande åsiktsskillnader kunde mötas för öppna samtal. Visst framgick det under samtalets gång att det fanns stora åsiktsskillnader mellan deltagarna, men det jag tog med mig från kvällen var känslan av att vi alla uppriktigt oroade oss för det alltmer polariserade samhällsklimatet och de stora splittringar som detta har lett till. 

Efter att samtalet spelats in och senare publicerats på Nordfront så fullkomligt exploderade kultureliten i upprördhet och ilska. Inte över samtalets innehåll, utan på grund av min medverkan. Den reaktion som följde var ett skolexempel på det som samtalet från början var tänkt att försöka överbrygga. Den elit som är ansvarig och pådrivande för den enorma polarisering som vi idag ser i Sverige är verkligen extremister i ordets rätta bemärkelse. De är fast beslutna om att inte låta någon utanför den åsiktskorridor som de själva byggt upp komma till tals. 

Nu har Stockholms stad gjort bedömningen att jag är en våldsbejakande extremist. Jag är i fortsättningen inte välkommen att delta på samtal eller andra framträdanden på Stockholms bibliotek. Svensk biblioteksförening vill se ett liknande beslut på samtliga bibliotek i hela Sverige. Som våldsbejakande extremist placeras jag i samma fack som hemvändande IS-terrorister. 

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Men det jag vet är att man borde bli djupt oroad över den här utvecklingen. Ett respektfullt samtal om demokrati med personer från vitt skilda bakgrunder och åsiktsformer, där alla är rörande överens om att vi behöver möten över åsiktsgränserna för att stärka demokratin leder alltså till att en av deltagarna utestängs från all framtida diskussionsmöjlighet och behandlas som en andra klassens medborgare. När detta blir resultatet av öppna samtal kan vi vara alldeles säkra på att vi står inför demokratins kollaps. 

Hur ligger det till då, är jag en våldsbejakande extremist? Borde mina handlingar och åsikter jämföras med IS-terroristers? Kanske är jag en våldsbejakande extremist när jag hjälper mina tre små döttrar med flätorna på kvällen? Kanske är jag en våldsbejakande extremist när jag skjutsar min son till träningen? Eller är det när jag går till mitt jobb inom vården? Kan det vara då jag åker till kyrkan på söndagen? Är det för att jag står upp för det ofödda barnets rätt till liv? Kan det vara så att de har kommit över mitt mycket gedigna brottsregister, jag är ju faktiskt dömd till varusmuggling då jag tog in en flaska vodka till landet från Estland som 16-åring? 

Vi vet ju alla sanningen om denna charad. Jag är en våldsbejakande extremist av den enkla anledningen att jag tycker att den politik som Sverige har bedrivit de senaste decennierna är något negativt för landet och befolkningen som helhet och – och detta är det viktiga – för att jag är en av få som har vågat stå upp för de här åsikterna. Jag är helt enkelt en tankebrottsling eftersom jag inte bara har felaktiga tankar utan dessutom vågar tala om dem öppet. Det är där mitt brott ligger. 

Patrik Forsén