Rapport från det patriotiska centret Flamberg

Rapport från det patriotiska centret Flamberg

Det här är berättelsen om en NU-aktivists besök i Flamberg, det patriotiska centret i Halle, Tyskland. 

Efter drygt en veckas intensivt bilande och turistande i Polen, där vi bland annat besteg ett berg i Beskiderna tillsammans med polska nationalister, så bar det av till Halle i östra Tyskland. Vi hade meddelat våra vänner från den Identiära rörelsen i Tyskland att vi skulle anlända runt klockan åtta på lördagkvällen. Men på grund av omständigheter så anlände vi först halv tolv på natten. Pinsamt värre! Tyvärr så resulterade det i att vi missade en föreläsning utav en aktivist som precis har släppt en bok om sina upplevelser på fartyget Defend Europe där identitärer bevakat medelhavet för att förhindra hindra människosmuggling till Europa. 

Alexander Schleyers bok Defend Europe en aktion vid gränsen.

I Halle har identitärerna köpt en hel bygnad som de kallar Flamberg och som ligger precis intill Martin Luther-universitetet. Det var här vi skulle bo. Det ligger mitt i ett av Östtysklands rödaste kvarter. Östtyskland är dock inte i närheten av att vara lika rött som Västtyskland. Så det är att betrakta som ett någorlunda neutralt område om man ser till hela Tyskland.

Själva namnet Flamberg kommer från ett medeltida tvåhandssvärd som ska ha använts utav soldater i fronten för att slå sönder fiendens linjer så att den följande massan av soldater kunde slå sönder fiendens formationer. Det är en metafor för ett avantgarde som står upp för patriotism och yttrandefrihet, som ett föredöme för andra att följa. En liknande symbolik kan man finna i symbolen för den identitära rörelsen, Lambdan.

Flamergs logotyp och symbolen för den identiära rörelsen.

Huset består delvis utav lägenheter där aktivister, som studerar på universitet där, från Identiäre Bewegung (Identitära rörelsen) bor och delvis som ett patriotiskt centrum där man arrangerar såväl öppna som stängda evenemang. Man har en bar i ett rum som fungerar som pub och föreläsningssal, ett biljardbord, ett bibliotek, en helt egen innergård och flera kontor. Huset har köpts i ganska dåligt skick och därför har man renoverat mer eller mindre hela huset. Så allt är nytt och fräscht. Inredningen är mycket imponerade. Det verkar bero på att Mario som leder verksamheten är en riktig nörd vad gäller gamla och fina möbler. Det är han som har inrätt nästan allt i huset och han har gjort det med en brinnande passion för Europeisk kultur och konst. Han säger att om man ska ha ett Identiärt hus så måste man visa vad man menar med det. Då duger det inte att bara slänga ihop något.

Pubdelen i Flamberg som även fungerar som föreläsningslokal.

I puben så hade vi flera intressanta samtal med de tyska identitärerna om bland annat ideologi, oraganisering, siutationen i våra länder och de berättade flera intressanta historier om sin verksamhet. Det är inte helt problemfritt man smäller upp ett patriotiskt centrum i Tyskland. Antifa rörelsen i Tyskland är en av de största och mest välorganiserade i världen. De har attackerat huset flera gånger, men utan större framgång. De visade bilder från några utav attackerna. Bland från en gång då man attackerat huset med över 100 stora gatstenar. Men eftersom att man har skyddsglas på rutorna så lyckades de inte åstadkomma några större skador. På fasaden och fönsterrutorna kan man se hur rödingarna har attackerat huset med sprayfärg och färgfyllda brandsläckare. Det har även hållits demonstrationer utanför, men inget av detta är något som får verksamheten att stanna av. Flera av aktivisterna har varit med i flera år och de är vana vid sånt här.

Det patriotiska centrets fasad, vandaliserad av regimens bästa vänner.

På söndagsförmiddagen fick jag äran att träna boxning tillsammans med aktivisterna. Trots att deras tränare hade ställt in passet så dök en respektabel andel aktivister och sympatisörer upp efter att information gått ut kl 3 på natten om att träningen blir av. Vi fick sedan en guidad tur runt stan som är en vacker gammal stad och en av få tyska städer som inte låg i ruiner efter andra världskriget.

Tyvärr blev vistelsen inte längre än en natt och en halv dag då vi var tvungna att åka hem till kära Sverige för att ordna inför Skandinaviska Veckan som skulle hållas bara några dagar senare. Men vi hann bli riktigt inspirerande! Tyskland är ett land med liknande problem som Sverige, med enorm invandring och en jättestark vänsterlobby. Vi imponerades framför allt av aktivisternas motivation, ordningen och estetiken som man verkar ha lagt ner mycket energi på.

Vi ser fram emot ett ökat samarbete med den Identitära rörelsen och välkomnar dem att komma och hälsa på oss när som helst.

Christian Mattsson