Legitima medel för att bevara folkets existens – Ett historiskt exempel

Legitima medel för att bevara folkets existens – Ett historiskt exempel

Under denna tid med massinvandring och etnisk mångfald, som särskilt hotar välfärden för de västeuropeiska folken, är det tyvärr lätt även för katoliker att underskatta värdet av sin egen etniska folkgrupp. Det förbättrar inte situationen att präster, biskopar, kardinaler och även påven har gjort uttalanden som gynnar denna massinvandring från den tredje världen till väst. Men trots detta har den etniska folkgruppen ett viktigt värde.

Detta bejakar påven Pius XI i sin encyklika Mit Brennender Sorge där han skriver:

  1. Whoever exalts race, or the people, or the State, or a particular form of State, or the depositories of power, or any other fundamental value of the human community – however necessary and honourable be their function in worldly things – whoever raises these notions above their standard value and divinizes them to an idolatrous level, distorts and perverts an order of the world planned and created by God; he is far from the true faith in God and from the concept of life which that faith upholds.

Medan Pius XI varnar om faran för att göra rasen eller den etniska folkgruppens bevarande till det absolut högsta värdet, det vill säga att man instiftar ett slags avgudadyrkan där rasen eller folket ersätter Gud själv, säger han fortfarande att detta grundläggande värde, som är en del av det mänskliga samhället, har en ärorik och även nödvändig funktion. Detta går det inte att bortse ifrån. Alltså är det fullständigt naturligt och rätt att vilja försvara sitt folk från yttre hot mot dess existens. Ett gott exempel på hur en sann katolsk statsman har agerat för att göra det ges av Frankrikes siste kung före revolutionen 1789, Ludvig XVI. Under hans styre utfärdades 9 augusti 1777 en särskild deklaration med titeln Déclaration du Roi pour la Police des Noirs. Ett flertal passager från denna deklaration som är av särskilt intresse har översatts till svenska och presenteras här nedan.

Första sida av Déclaration du Roi pour la Police des Noirs

Ludvig, genom Guds nåd, Kung av Frankrike och av Navarra: Till alla dem som kommer att läsa dessa brev, var hälsade. I våra patentbrev från den 3 september har vi beordrat att det skulle vara uppskov med alla domstolsbeslut om rättegångar eller stämningar angående de svartas status av vartdera kön som invånarna från våra kolonier har tagit med sig till Frankrike för att använda sig av deras arbetskraft: Idag har vi blivit medvetna om att antalet svarta har förökat sig så pass mycket, på grund av hur lätt det är med transport mellan Amerika och Frankrike, att man dagligen tar med sig till kolonierna denna andel av män, som är mest nödvändig för jordbruket, samtidigt som deras uppehåll i städerna i vårt kungarike, särskild i huvudstaden, orsakar stora oroligheter; och när de återvänder till kolonierna tar de med sig dit en anda av frigörelse och olydnad. De blir mer av en börda istället för att vara nyttiga. Det har därför visat sig att det var av vår visdom att hänvisa till önskemålen från invånarna i våra kolonier, genom att förbjuda tillträdet till vårt kungarike för alla svarta.

Vi vill dock verkligen inte beröva de förutnämnda invånarna det som deras angelägenheter i Frankrike påkallar – hjälpen av ett svart hembiträde för att hjälpa dem under resan över Atlanten –  under förutsättning att de nämnda hembiträdena bara ska kunna lämna hamnen där de kommer att landstiga för att återvända till kolonin varifrån de blev tagna.

Vi kommer också att ta hand om de svarta hembiträdena som för närvarande befinner sig i Frankrike.

Slutligen förenar vi, genom alla dessa bestämmelser, den allmänna välfärden för våra kolonier, särskilt i deras invånares intresse, med skyddet som vi är dem skyldiga för att bevara  sederna och den goda ordningen i vårt kungarike.

Första artikeln

Låt oss göra det uttryckligen förbjudet för alla våra undersåtar, av vilken beskaffenhet eller befattning de än må vara, även för alla utlänningar, att föra med till vårt kungarike, efter  publiceringen och antecknadet av denna nuvarande deklaration, någon som helst svart, mulatt eller andra färgade folkslag, av vartdera kön, och att behålla dem här i deras tjänst; det hela straffas med tre tusen livres i böter, även med högre straff om det är nödvändigt.

Andra artikeln

Låt oss likaså förbjuda, med samma straff, för alla svarta, mulatter eller andra färgade folkslag av vartdera kön, som inte skulle vara i tjänst, framtida tillträde till vårt kungarike, under vilka orsaker eller förevändningar det än må finnas.

Tredje artikeln

De svarta eller mulatterna, som skulle ha varit medförda till Frankrike, eller som skulle ha varit förda dit efter utgivningen av den förutnämnda deklarationen, kommer att, på begäran av våra åklagare, bli arresterade och återförda till närmaste hamn, för att sedan bli avsedda för våra kolonier på vår bekostnad, efter de särskilda befallningar som vi kommer att avsända för detta ändamål.

Ludvig XVI skriver, att på grund av hur lätt det är med transport mellan den amerikanska kontinenten och Frankrike, har en stor mängd afrikaner transporterats till Frankrike. Dessa afrikaner har därefter orsakat stora oroligheter i de franska städerna och allra värst i själva huvudstaden. Den allmänna välfärden i Frankrike är hotad. Dessutom skriver han också att när de svarta återvänder till den amerikanska kontinenten har de tagit med sig dit en anda av olydnad och upproriskhet. Därför bestämmer Ludvig XVI att fullständigt förbjuda tillträdet av alla svarta, mulatter och andra färgade folkslag till Frankrike. I första artikeln förbjuder han alla fransmän, vare sig det är en adelsman eller en medlem av den borgerliga klassen, att föra med sig svarta, mulatter eller andra färgade folkslag till Frankrike. I andra artikeln förbjuder Ludvig XVI framtida tillträde för svarta, mulatter eller andra färgade folkslag oavsett om de är i någon persons tjänst eller inte. I den tredje artikeln skriver han att de svarta osv. som har blivit medförda till Frankrike efter att denna deklaration har blivit publicerad kommer att återföras till kolonierna i Amerika.

Dessa åtgärder kan verka ofattbara för våra nutida sinnen. Men Ludvig XVI kommer att göra mer än bara att förbjuda tillträdet av svarta och utvisa dem som efter deklarationen har varit medförda till Frankrike. Den 5 april 1778 utfärdar han ett annat dokument med titeln: Arrêt du Conseil d’Etat, concernant les Mariages des Noirs, Mulâtres, et autres Gens de couleur en France. Nedan presenteras två paragrafer översatta till svenska från dokumentet som är av särskilt intresse.

 Första sida av Arrêt du Conseil d’Etat, concernant les Mariages des Noirs, Mulâtres, et autres Gens de couleur en France.

Beslut från kungens statsråd angående äktenskap för svarta, mulatter och andra färgade folkslag i Frankrike.

Från den 5 april 1778

Kungen har gjort sin vilja uttryckt i deklarationen från den 9 augusti i fjol, där Hans Majestät skulle ha förbjudit framtida tillträde av alla svarta, mulatter eller andra färgade folkslag till hans kungarike. Han ville dessutom avvakta med att uttrycka sina avsikter avseende dem(svarta osv.) som för närvarande befinner sig i Frankrike. Och Hans Majestät har nu blivit informerad om att några av de svarta, av vartdera kön, som befann sig i Frankrike innan den ovannämnda deklarationen blev publicerad, har föresatt sig att ingå äktenskap med vita personer, vilket det skulle vara mot den goda ordningen att tolerera.

Kungen i sitt råd har förbjudit och förbjuder alla sina vita undersåtar av vartdera kön att ingå äktenskap med svarta, mulatter eller andra färgade folkslag tills det har blivit försett med en sådan lag som kommer att beträffa de svarta, mulatterna och andra färgade folkslag som var i Frankrike före deklarationen från den 9 augusti i fjol; det förbjuds för alla notarier att förse dem(dvs svarta och vita) med äktenskap, vilket straffas med böter. Hans Majestät vill att om någon som helst av hans undersåtar överskrider de förutnämnda förbuden, må de gifta omedelbart bli återsända till kolonierna.

Ludvig XVI skriver, att deklarationen från 9 augusti förbjöd framtida tillträde för alla svarta och så vidare, men deklarationen sade ingenting om dem(svarta osv) som fortfarande befann sig i Frankrike innan deklarationen blev publicerad. Det har sedermera visat sig att några av dem ville ingå blandäktenskap med fransmän. Detta var det emot den goda ordningen att tolerera och sådana blandäktenskap skulle omedelbart förbjudas. Lägg märke till att dessa blandäktenskap inte har något att göra med om de svarta är katoliker eller inte; förbudet är fortfarande det samma. Om dessutom någon av hans undersåtar skulle överskrida detta förbud kommer det nygifta paret att omedelbart skickas till besittningarna i Amerika; de får alltså inte stanna kvar i Frankrike. Syftena med dessa två dokument är ganska klara: att försvara det franska folkets välfärd och etniska homogenitet genom att förbjuda svartas uppehåll i Frankrike och att förbjuda blandäktenskap med dem.

Dessa förbud är som sagt av en helt annan karaktär än vad som skådas idag på det politiska planet. Läsaren kan säkert också föreställa sig hur sådana förbud skulle bemötas idag av media och statsledare, särskilt här i väst. Ludvig XVI skulle kallas för rasist, full av hat och så vidare. Och det bara därför att han ville bevara den fortsatta existensen av det franska folket. Men det som är av intresse är inte hur folk reagerar i vår tid, det vet vi redan, utan hur Ludvig XVI blev bemött i sin tid. Det som är särskilt intressant är hur han blev bemött av den Katolska Kyrkan. Det finns inga bevis på att han blev straffad eller att han behövde dra tillbaka lagarna på grund av någon sorts rasism. Rasism fanns inte ens som ett koncept på den här tiden. Faktum är att Ludvig XVI blev prisad som den mest kristna kungen av påven Pius VI i hans tal Quare Lacrymae  efter att Ludvig XVI blev mördad under den fasansfulla revolutionen.

Venerable brothers,

  • 1. Why should tears and sobs not choke off Our words? Would not groans, rather than speech, better represent that pain of soul We are forced to express, as We inform you of the horrible spectacle of cruelty and barbarity done at Paris on the 21st of January this year?
  • 2. By a conspiracy of impious men, the most Christian king Louis XVI has been condemned to death, and the sentence has been carried out.

Låt dessa historiska handlingar av Ludvig XVI vara ett exempel på hur nödvändigt det kan vara att agera för att bevara den etniska homogeniteten hos ett folk. Det är inte på något sätt omoraliskt att förbjuda uppehåll av vissa folk eller att förbjuda äktenskap med till exempel svenskar och folk från den tredje värden. Låt det också vara ett exempel för alla hedniska nationalister som vågar påstå att den Katolska Kyrkan inte ser något värde i de olika männskliga raserna och folkgrupperna. Eller att det på något sätt skulle vara förbjudet för katolska lekmän eller statsledare att försöka försvara överlevnaden av sin egen folkgrupp från förstörelse genom massinvandring och uppblandning med andra folkgrupper.

EiSkogsNisse

 

 

Källhänvisning

1: Pius XI.(1937). Mit Brennender Sorge. Hämtat från < http://w2.vatican.va/content/pius-xi/en/encyclicals/documents/hf_p-xi_enc_14031937_mit-brennender-sorge.html>

2: Déclaration du Roi pour la Police des Noirs. L’imprimerie royale du Port-Au-Prince 1777. Hämtat från <https://archive.org/details/dclaration00fran>

3: Arrêt du Conseil d’Etat, concernant les Mariages des Noirs, Mulâtres, et autres Gens de couleur en France. 1778. Hämtat från <http://www.archivesguadeloupe.fr/sites/default/files/pdf/Arrest%20du%20Conseil%20d%27%C3%A9tat%20du%20roi%20Mariage%20copie.pdf>

4:Pius VI.(1793)Quare Lacrymae. Översättning hämtat ifrån <https://thejosias.com/2015/01/29/pius-vi-quare-lacrymae/>