Myt nummer ett: Sveriges första lucia var en man
På Nordisk Ungdoms Facebook-sida, Twitter och på andra organisationers och mediers olika sidor sprids just nu myten om att Sveriges första lucia skulle ha varit en man. Påståendet grundar sig i en artikel Expressen publicerade den 12 december. Rubriken på artikeln är “Sveriges första lucia var en man”, och i artikeln påstås följande:
“Traditionen med en lucia – ”vitklädd med ljus i hår” – har drygt 200 år på nacken och det äldsta belägget man har för en sådan lucia är från 1820-talet. Då var det en man som hade fått äran att ha kronan på huvudet.”
Påståendet ovan är fullkomligt falskt. Det äldsta belägget man har för en vitklädd lucia är 60 år äldre, och kommer från en reseberättelse av den skånske prästen C F Nyman år 1764. Han skriver:
“ett vitklätt fruntimmer med gördel om livet, liksom en vinge på vardera axeln, stora tända ljus i hwar sin stor silverljusstak”
Den första svenska lucian i den form vi känner henne som i dag var alltså en vitklädd kvinna med gördel kring livet. Hon hade inte ljusen i håret, men det kom under de följande årtiondena.
Myt nummer två: Lucia kunde historiskt sett lika gärna vara en man som kvinna
Ovanstående myt sprids just nu på olika sociala medier, och har även den sin grund i artikeln “Sveriges första lucia var en man” som Expressen publicerade.
I artikeln beskrivs ett lucia-firande på Lunds universitet där lucia ofta gestaltades av en manlig student. Det har fått människor att tro att lucia lika gärna kunde vara en man som kvinna.
Det är givetvis inte sant. Att lucia gestaltades av en man på Lunds universitet i runt förra sekelskiftet beror på att det endast var män som tilläts studera där. I andra miljöer där det historiskt sett endast förekommit män, som till exempel i Försvarsmakten, har liknande spex också varit vanliga. Det betyder dock inte att det var allmänt utbrett att lucia lika gärna kunde vara en man som kvinna.
Wikipedia skiver:
“Traditionen med en ljusklädd kvinnogestalt växte sig allt starkare i herrgårdsmiljöerna kring Vänern under 1800-talets första decennier. Därifrån började den under mitten av 1800-talet sakta sippra ut till andra sammanhang – till exempel till universitetens studentmiljöer, men också till allmogen i Vänerlandskapen.”
Att lucia var en kvinna var i allmänhetens ögon en självklarhet, men i miljöer där kvinnor inte fanns kunde en man fylla platsen i brist på bättre.
Nordisk familjebok från år 1886 skriver följande:
“Hennes dag är den 13 December. På nämnda dag firas ännu i flere städer och landsorter i vestra och södra Sverige en från katolska tiden qvarstående festlighet till L:s ära. KL. 3 eller 4 i den mörka vintermorgonen väckes allt husets folk af en hvitklädd flicka, som på hjessan bär en krans af brinnande ljus […] Ovisst är hvad den hvitklädda möns ljuskrans ursprungligen betecknat”
Nordisk familjebok nämner över huvud taget inte att lucia kunde gestaltas av en man.
Myt nummer tre: Lucia var inte vit
Ovanstående påstående är ett av de vanligaste på sociala medier. Argumenten som används lyder som följer: “Lucia var från Sicilien, och italienare är inte lika bleka som nordbor. Därför var hon inte vit.”
Lucia kom visserligen från Sicilien, men det gör henne inte mindre vit. På Wikipedia skrivs följande om Lucias härkomst:
“According to the traditional story, Lucy was born of rich and noble parents about the year 283. Her father was of Roman origin, but died when she was five years old, leaving Lucy and her mother without a protective guardian. Her mother’s name Eutychia, seems to indicate that she came of Greek stock.”
Tittar man på populationsgenetik ser man att både greker och romare/italienare klustrar tillsammans med övriga Européer, och är därmed att betrakta som etniskt vita. Att man i Sydeuropa ofta är mörkare i hyn har sina förklaringar i klimatet. Vit är en etnicitet, inte exklusivt en hudfärg. En afrikansk person som lider av albinism är lika lite etniskt vit som en solbränd svensk är etniskt afrikansk.
Myt nummer fyra: Lucia är inte en svensk tradition. Sluta stjäla andra länders traditioner!
Luciafirandet i Sverige är belagt i skrift sedan åtminstone 1300-talet, men är förmodligen mycket äldre än så och har därmed förkristna rötter. Från början hänger lucia-traditionen förmodligen ihop med julfirandet, som även det är en förkristen högtid från början.
Under 1300-talet, då den julianska kalendern gällde i Sverige och Finland, var lucianatten årets längsta natt. Då ansåg man att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken. Årets längsta natt var detsamma som midvinter och fungerade som motsvarighet till midsommaren. Att midvintern i förkristna tider inte skulle ha haft en likvärdig betydelse och firats på likvärdigt sätt som midsommar är mycket otroligt.
Traditionen med en ljusbringande kvinnogestalt har enligt Svensk etymologisk ordbok från år 1922 sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna. Den katolska kyrkan ville självklart bli av med vad de ansåg vara avgudadyrkan när Norden kristnades, och den ursprungliga gudinnan ersattes därför med helgonet lucia. Luciahögtiden kan därför sägas vara ett exempel på både synkretism och kristianisering.
Att ovanstående myter fått såpass stort fäste visar bara hur historielös svensken har kommit att bli. Media, politiker och det övriga etablissemanget angriper ständigt vår kultur för att förfalska, relativisera och politisera den. Att såpass många människor faktiskt tar till sig och sprider ovanstående myter visar bara på hur viktigt det är att slå vakt om våra traditioner och gå till motangrepp mot varenda försök att angripa dem, oavsett hur litet angreppet kan tyckas vara.
