Helena Edlund “Vågar ni lyssna till oss nu?”

0

Helena Edlund, präst i Svenska Kyrkan, var en av flera som försökte berätta om Afghanistan redan för snart 10 år sedan, om kulturen där och om Islam.

Hennes värld ställdes på ända efter en tjänstgöringsperiod i nämnda land, hennes syn på människan och vad hon är kapabel till ändrades i grunden. När hon kom hem och försökte berätta blev hon kallad rasist och blev utfryst.

Helena Edlund skriver:

“Men det som förändrade mig mest, och kanske var mest ödesdigert för mig i min yrkesroll som präst, var mötet med en helt ny människosyn. Jag var marinerad i den svenska övertygelsen om att alla människor är i grunden lika. Att vi, oavsett kultur och ras, kan förenas av egenskaper som att vilja andra människor väl, att offra sig för sina barn och att vi alla har samma grundläggande moraliska kompass.”

“Jag hade fel.”

“Jag hade fått uppleva hur en förälder inte ansåg det egna barnets liv värt besväret att åka till sjukhuset fem kilometer bort, eftersom ”det kommer nya barn”. Jag hade besökt sjukhusavdelningar där spädbarn och småbarn vårdades för opiummissbruk, eftersom mammorna blåste opiumrök i deras munnar för att få dem att sluta skrika. Jag hade tvingats höra barn bli våldtagna och kvinnor misshandlade utan att få ingripa. Jag hade sett barn som skållats med kokhett vatten i uppfostringssyfte, sett spädbarn som hade svarta, förfrusna fötter efter att ha burits runt utan vettiga kläder i vinterkylan av fyra- eller femåriga syskon eftersom mamman inte fick lämna hemmet. Jag hade sett outvecklade småflickor i tioårsåldern, bortgifta, våldtagna och misshandlade till oigenkännlighet. Jag hade mött kvinnorna som dömts till tio års fängelse för att ha rymt hemifrån.”