Polens nationella uppvaknande

2

Över en kvarts miljon människor manifesterade sin glädje och stolthet över den polska nationen i går under självständighetsmarschen i Warszawa. Nordisk Ungdom och Skandinaviska Förbundet hade en delegation på plats precis som vi har haft varje år sedan 2011. Detta gör vi för att visa vårt stöd till och vår uppskattning av Polen och det polska folket. Mer och mer utkristalliserar sig Polen som en försvarare av Västerlandet och vår civilisation.

Vi släpper här en första kort kommentar då det florerar mycket felaktig information i media och på olika forum. Vi hoppas återkomma med ett mer utförligt reportage om marschen som sådan.

Självständighetsmarschen i Warszawa arrangeras av https://marszniepodleglosci.pl/ som är en samarbetsplattform bestående av tre grupper ONR (Nationalradikala lägret), MW (Allpolsk Ungdom) och RN (Nationella rörelsen). Allpolsk Ungdom är systerorganisation till Nordisk Ungdom och organisationen arbetar med att försöka forma ett framtida ledarskap för nationen där en patriotisk och kristen hållning är inympad i dessa personers själva väsen. Idag finns det tidigare medlemmar som är skolade av organisationen i allt från Riksbanken, universiteten till armén. Vi upprätthåller givetvis goda förbindelser även med de övriga grupperna.

Det finns inga motsättningar bland marschorganisatörerna eller bland de etablerade polska nationalistgrupperna. Givetvis finns det små grupper som avviker och dessa har marschorganisatörerna markerat mot redan innan det blev klart att presidenten skulle delta. De officiella slagorden för marschen har genom åren varit ”Återta Polen”, ”En ny generation kommer”, “Patriotiska armén”, ”Polen för polacker, polacker för Polen”, “Polen Europas försvar”, ”Vi vill ha Gud” och ”Gud, ära, fosterland”. Den polska nationalismen är baserad på en kristen och katolsk grund integrerad med det polska folkets erfarenheter av motståndskamp mot en förtryckande elit vilket kan förklara dess stöd bland breda folklager.

Polens president från regerande PiS (Lag och Rättvisa) valde i år att marschera med en armédelegation i nationalisternas marsch för som han sa ”för dig Polen”. Presidenten inledningstalade och ledde marschen från samlingen vid kulturpalatset ut till nationalstadium på andra sidan Wisla. Detta ska förstås som ett led i PiS ambition att bygga en bred folklig rörelse som spänner sig över ett stort spektrum av patriotiska uttryck. PiS kan dock inte beskrivas som ett nationalistiskt parti i ideologisk mening men verkar vara beredda att låta deras tolkning av en medborgerlig och populistisk nationalism korsbefruktas av patriotiska aktivister och inkludera även mer ideologiska element om dessa bygger på en kristen nationell hållning.

Borgmästaren i Warszawa som tillhör PO (Medborgarplattformen) som kanske kan jämföras med moderaterna och som tidigare har letts av Donald Tusk gjorde ett fåfängt försök att stoppa marschen. Hon försökte utnyttja lokala förordningar för att sätta demonstrationsfriheten ur spel. Det var väntat att domstolen skulle besluta att hennes påhitt var olagligt och det hela får betraktas som ett rent propagandautspel för den internationella pressen. Det är värt att komma ihåg att även ifall domstolen inte hade beslutat om att borgmästaren inte har rätt att stoppa marschen skulle den genomförts i vilket fall som helst. Det gjorde marschen under de första åren av dess existens. Då satt PO vid makten och de försökte förbjuda och med polismakt stoppa den men utan att lyckas. Borgmästaren med Warszawa kommun å sin sida skulle stått handfallen att hantera en kvarts miljon människors med enbart några hundra ordningsvakter och trafikpoliser när de inte hade staten på sin sida. ”Liberalerna” förnekar sig dock inte, de är alltid rädda för folkliga patriotiska uttryck och tar gladeligen polismakten till hjälp för att tysta politiska uttryck de inte delar när de har möjlighet. Det är samma i Sverige som i Polen. Demokratins försvarare finns till höger.

Marschen samlade breda folklager, allt från gamla tanter, barnfamiljer till fotbollshuliganer. Det finns inga motdemonstranter mer än några högst symboliska aktioner utförda av kanske dussinet personer. Allt gick mycket lugnt till och hela dagen präglades av en uppsluppen, glad och festlig stämning. En dag där vi kan samlas och komma närmare varandra och påminns om att ett annat Europa är möjligt – ett Europa för Europas folk.