Boken Gränslösa av Carolina Neurath är en roman som släpptes för ungefär ett år sedan. Jag plockade upp boken ur pockethyllan i en livsmedelsaffär varifrån den fångade mitt intresse.
Jag har varit intresserad av att läsa en av Carolina Neuraths romaner efter att ha uppskattat boken Den stora bankhärvan – Boken om HQ Bank. Som titeln avslöjar så handlar den om HQ Bank som fick banktillståndet indraget av finansinspektionen år 2010. Banken splittrades senare och flera finansmän åtalades och friades från misstankar om olika ekonomiska brott. Carolina Neurath är en duktig ekonomijournalist som nu börjat skiva romaner varav Gränslösa är den andra i ordningen. Fartblinda heter den första.
Gränslösa handlar om den starka kvinnliga protagonisten Beatrice Farkas som arbetar som grävande journalist. Beatrice granskar rikemanssonen Gustafs bank som ger snabblån åt fattiga svenskar. Beatrice skriver ett grävande scoop om Gustaf och hans kompanjon Pierres bank Kritan och folk blir mycket upprörda över sanningar som kommer fram ur ljuset.
Gustaf eldas på av kompanjonen Pierre som vill styra bankverksamheten i en mer aggressiv riktning med bland annat skatteplanering genom en flytt till skatteförmånliga Malta och explicit fokus på att sälja snabblån till spelberoende. Gustaf blir kidnappad av en brokig skara från samhällets botten som leds av en missnöjd kund till snabblåneverksamheten. Detta är bokens stora händelse.
Efter att ha läst boken så märker jag att historien är så oerhört bekant. Någonstans har jag hört hela historien förut. Det går upp för mig att historien liknar fallet med den kidnappade Uppsalastudenten.
När jag med detta i bakhuvudet fortsätter läsa hittar jag så många exakta liknelser mellan boken.
Gränslösa | Kidnappningen av Uppsalastudenten |
---|---|
Kvinna kontaktar offret via facebook | Kvinna kontaktar offret via facebook |
Kidnapparna bär ett klass-baserat förakt mot offret som de anser är en överklassutsugare igenom snabblånsverksamheten | Kidnapparna bär ett klass-baserat förakt mot offret. Kallar honom uttalat för “klassförrädare” |
Förgiftar offer med Tacopaj | Förgiftar offer med Tacopaj |
Tre kidnappare, två män och en kvinna | Tre kidnappare, två män och en kvinna |
Kidnapparna transporterar offret i en Skåpbil | Kidnapparna transporterar offret i en Skåpbil |
En av kidnapparna är en livsfarlig Ukrainare | En av kidnapparna låtsas vara en livsfarlig Ryss |
Kvinnan ordnar för att hyra ett privat sommar-hus, uttalat att hon har rätt egenskaper och utseende för uppgiften | Kvinnan övertalar bankpersonal att låna pengar till ett privat sommar-hus, uttalat att hon har rätt egenskaper för uppgiften |
En av kidnapparna har grisögon | Kidnapparen Magnus Dahlskog har de mest grisaktiga ögon som någonsin skådats (Bild) |
Jag kan inte vara den första som gjort dessa kopplingar. Det är genant för författaren Carolina Neurath att ha lånat så mycket från ett verkligt fall och tillföra så lite och kalla det sin egen roman. Ingenstans nämns att det är en roman som faktisk handlar om den verkliga händelsen. Om Carolina Neurath har för avsikt att återberätta historien om kidnappningen av Uppsalastudenten i romanform och sätta sin särprägel på historien? Om så är fallet måste författaren skapa en bättre och mer spännande historia med karaktärer som överträffar originalet.
Alla karaktärer i boken Gränslösa är av två sorter, antingen tagna rakt ur från fallet med Uppsalastudenten eller trötta stereotyper som pressade igenom en pepparkaksform.
Vi har kvällstidningsfotografen, reklamaren från hippa söder, stureplans-braten, den lättfotade väninnan, den buttra feministiska starka kvinnan Beatrice, den onda narcissistiska kapitalisten, den spelberoende ynglingen, och så vidare och så vidare.
En annan lustighet är hur Carolina Neuraths journalistkollegor recenserat och lyft upp Gränslösa i sina tidningar. På baksidan av boken står så kallade pressröster att läsa från Carolina Neuraths tidigare kollegor på SVT Morgon och Svenska Dagbladet, vilka menar att detta citat från Gunilla Wedding inte alls är ett beställningsjobb:
“1998 revolutionerade Liza Marklund den svenska deckaren. Med kriminalromanen “Sprängaren” och huvudpersonen Annika Bengtzon – en trasig men stark arbetsnarkoman, feminist och rättviseivrare till kvällstidningsjournalist – banade hon vägen för kvinnliga hjältar och för kvinnors slitiga vardags- och arbetsliv i genren.”
“Carolina Neurath är medarbetare i SvD, hennes bok recenseras därför av Gunilla Wedding, kulturchef på Skånska Dagbladet.”
Man tackar!
Karaktärerna i Gränslösa är den svagaste delen av en över lag svag roman. Carolina Neurath är en duktig ekonomijournalist och jag kommer att fortsätta läsa hennes grävande journalistik som avslöjar missförhållanden i framtiden. Men Carolina Neuraths andra roman lämnar mig distanserad till historien och oimponerad av författarens insats. Det visar även vad som av det respekterade Piratförlaget tillåts passera för en roman nu för tiden och att vem som helst kan lyssna på två poddar och skriva en kioskvältare.
Aktivist 10
Tips! Lyssna gärna på de diverse podcast-avsnitt som gjorts om Kidnappningen av Uppsalastudenten istället för att läsa Gränslösa. Den verkliga händelsen är en mycket skruvad och intressant historia om tre tablettmissbrukande kommunister som kidnappar en vanlig student.
Rättegångspodden – Kidnapparna Del 1 – Kidnappningen
P3 Dokumentär – Kidnappningen av Uppsalastudenten
Uppdatering 2018-04-11:
Hej! För din info har jag varit helt öppen i många intervjuer med att boken är delvis inspirerad av en sann (kidnappnings)historia. Skulle vi skriva på omslaget vilken så skulle det bli rätt mycket mindre spännande för läsarna.
— Carolina Neurath (@carolinaneurath) 10 april 2018
Carolina Neurath menar att det inte är en hemlighet att hon lånat av den verkliga händelsen. Så hon höll det inte hemligt. Men tyvärr hjälpte det inte boken Gränslösa.