Irland – En av de sista bastionerna faller

0

Irland röstade igår om att ta bort det åttonde tillägget i konstitutionen som ger ofödda barn samma rättigheter som mamman under graviditeten. Nu ser det åttonde tillägget ut att bli borttaget efter att ja-sidan spås en jordskredsseger. Tillägget tillkom efter en folkomröstning så sent som 1983, alltså bara för en generation sedan. Då röstade hela 66,9% av irländarna för det ofödda barnets rättigheter, idag är siffrorna de motsatta. I de vallokalsundersökningar som presenterats vill nu nästan 70% av irländarna ta bort tillägget, vilket kommer att leda till liknande abortlagar som större delen av Europa har, där abort helt är kvinnans eget val och abort på fri begäran kan fås upp till graviditetsvecka 12. Det tidigare katolska landet, som för bara ett par decennier sedan sågs som en bastion för den västerländska civilisationen, röstade 2015 för homosexuella äktenskap. Vad hände med Irland? 

Det katolska Irlands styrka kom att visa sig bli dess svaghet. Under 1960- och 70-talen genomsyrades Irland helt av den katolska tron och Irland var helt och hållet ett katolskt samhälle. Kanske just därför ifrågasattes inte många av de idéer och tankar som spreds efter Andra Vatikankonciliet. Katolicismen sågs som självklar och ingen ansats gjordes för att möta den modernism som tagit hela västvärlden i sitt grepp. Så sent som på 1980-talet födde irländska kvinnor i snitt nästan 4 barn, något helt exceptionellt för Västeuropa. (I Sverige låg födelsetalen vid samma period på strax över 1,5 barn/kvinna). Påve Johannes Paulus II:s besök på Irland 1979 har beskrivits som ett rent segertåg och 1980-talet radade upp segrar för den katolska kyrkan och det irländska folket. 1983 kom tillägget till konstitutionen som redan nämnts, med en överväldigande majoritet av irländarnas stöd.

I juni 1986 kom nästa seger då 63% röstade för att behålla förbudet mot skilsmässa. Det irländska undantaget såg ett tag ut att faktiskt hålla, men stolthet går före undergång, och högmod går före fall. I takt med att ekonomin moderniserades så minskade även barnafödandet på Irland dramatiskt. I början av 1990-talet nåddes botten med 1,8 barn/kvinna, en enorm nedgång på bara 10 år.

1995 kom så första kallduschen. I en ny omröstning om tillåtande av skilsmässa vann ja-sidan en seger med endast 9000 rösters marginal. Många förutspådde att detta bara var början och få kunde antagligen ana hur rätt de hade.

Efter långfredagsavtalet 1998 kom freden till Nordirland och det tidigare fokuset på konflikten kunde släppas. Nu hamnade helt plötsligt något annat under luppen. Under åren för konflikten i Nordirland hade striden stått mellan katolik och protestant. Katolikerna på Nordirland hade levt under förtryck med färre rättigheter än sina protestantiska grannar och som en förtryckt minoritet fick de stort stöd av olika vänstergrupper som såg kampen mot den protestantiska imperialismen som en del av sin globala kamp. När sedan striderna tog slut vändes deras blickar istället mot det katolska och konservativa samhället och då gick det fort.

Under åren efter långfredagsavtalet haglade anklagelser om sexuella övergrepp från katolska präster och även om kyrkan gjorde allt för att försöka navigera det hela framstod bilden av ett hierarkiskt ledarskap som förlett och utnyttjat en troende befolkning. 2015, alltså endast 20 år efter att skilsmässa legaliserats med en historiskt liten marginal, går det irländska folket åter till valurnorna och röstade fram en legalisering av homoäktenskap med en jordskredsseger för ja-sidan.

Vad kan vi lära oss av detta?

Irlands exempel är inte unikt, men det avslöjar saker som är intressanta. Under konflikten på Nordirland, när den globala maktelitens fokus inte låg på omstörtningen av samhället, lyckades Irland behålla en konservativ och i grunden mycket sund samhällsstruktur. Att hela världen utanför Irland förändrades påverkade inte samhället särskilt och det irländska undantaget sågs som något helt självklart, varför väldigt få bekymrade sig om frågan. Detta ledde till att kollapsen av det traditionella irländska samhället kunde ske så fort, det fanns inget försvar.

Vi ser liknande problem i Östeuropa, där det polska och ungerska undantagen betraktas som självklara även av politiskt medvetna personer. Byggs inte adekvata försvarslinjer kommer samma öde att drabba även dessa länder, precis som det drabbat Irland.

En annan allvarlig lärdom att dra är att kampen för våra egna länder intimt hänger ihop med kampen på ett globalt plan. Ser vi oss som isolerade öar kommer vi att krossas en efter en. Vi måste höja blicken och utkämpa striden för vår civilisation var än den finns.

Skandinavisk Frihet