Sanningssägare lider idag av social stigma, vi riskerar att förlora våra jobb och myndigheter är fientliga mot oss. För hundra år sedan riskerade du bokstavligen att bli skjuten på gatan av galna kommunister om du organiserade dig på högerkanten. Det är dags för självrannsakan och att få perspektiv på hur det var att kämpa för sanningen för 100 år sedan.
Den 12 mars 1938 har Tyskland precis invaderat Österrike och Kung Carol II av Rumänien känner höger-vindarna i luften. Av desperation fängslar han hundratals rumänska nationalister från Järngardet, däribland ledaren – Kaptenen – Corneliu Codreanu. Fängelsedagboken är anteckningar som Codreanu skrev i sitt fångenskap. Den skildrar rättegångens orättvisor, saknaden efter familjen och det dåliga förhållandena i fängelset. Det är en själakampbok med paralleller till Jesu korsvandring som han ofta hänvisar till. Dagboken genomsyrar andens kamp över materien, en manifestation av Järngardets tro.
När jag hade avslutat läsningen av evangelierna förstod jag att jag befann mig här i fängelse på grund av Guds vilja; att Han, trots att jag inte var skyldig till något från en rättslig synpunkt, straffade mig för mina synder och prövade min tro. Det lugnade mig. Frid lägrade sig över min själs plågor, som en lugn kväll på landsbygden lägrar sig över bekymmer, världens oro och hat. När människor, fåglar, djur, träd och blommor, fält som rörts av plogen, vilar. Ty jag har blivit mycket plågad.
Denna poesi manifesterar i ord den fysiska smärtan. Språket är enkelt skrivet men än dock gripande, Codreanu ville leva som ett exempel och ge inspiration till framtidens kämpar.
Jag är fysiskt plågad som en hund och mina kläder är impregnerade med lidande (under sextio dagar i sträck har jag sovit fullt påklädd, på nakna plankor och den här madrassen. Sextio dagar och sextio nätter som mina ben, som läskpapper, absorberar den fukt som strömmar nerför väggarna och upp från golvet).
Förtrycket mot Codreanus familj skildras också. Det är ekonomiskt knapert, frun och dottern blir utslängda från deras hem och de får se Codreanu ytterst sällan. Codreanu blir också dömd till 10 års fängelse av osakliga skäl. Det tynger Codreanu hur hans familj ska överleva.
I slutet av boken intervjuar författaren Julius Evola Codreanu innan han blev gripen. Codreanu säger att organisationen hade två fastedagar i veckan, utan varken dryck eller mat. Man genomförde dagliga böner. Soldat-styrkan som bland annat stred i spanska inbördeskriget hade celibat-plikt. Codreanu sammanfattade kampen i följande tre beståndsdelar:
Anden: Själens kamp till frälsning
Vitala kraften: Rasen
Form: Staten
Codreanu säger att frälsningen är den främsta anledningen till att vi är på jorden och bör därför vara av högst prioritet. Rasen och staten är materiella ting som en dag inte längre kommer existera, medan själen kommer existera för alltid.
Fängelsedagboken är poesi för den politiske soldaten som får genomgå dagligt lidande som den bekväme åskådaren slipper. Det ger perspektiv på hur hårdare det var att organisera sig förr. Det finns inga ursäkter för att inte kämpa för det goda idag och för resten av ditt liv.
Boken är en nysläppt utgåva på svenska, jag rekommenderar alla att köpa den. Den är publicerad av Logik förlag och går att köpa på logik.se
Kamprad
