Europas försvarare: Del 1 – Leonidas I av Sparta

Europas försvarare: Del 1 – Leonidas I av Sparta

Leonidas, vars namn betyder “Lejonets son”, var en spartansk kung. Han föddes troligtvis 540 f.Kr. i Sparta och efterträdde, omkring 490 f.Kr., sin bror Kleomenes I på tronen. Leonidas far var Anaxandridas II. Han fru var Gorgo – som eventuellt även var hans brorsdotter. Leonidas var av den agiadiska ätten som påstås vara ättlingar till halvguden Herakles.

Slaget vid Thermopyle
Slaget vid Thermopyle är Leonidas mest kända och mest självuppoffrande gärning. Det är ett klassiskt exempel på öst mot väst. Slaget stod mellan de grekiska stadsstaterna (inte alla), ledda av spartanerna, och det Persiska imperiet under den store kungen Xerxes I (519 f.Kr.-465 f.Kr.). Det ägde rum 480 f.Kr., tio år efter slaget vid Marathon (då grekerna segrade över perserna). Det persiska imperiet sträckte sig på den här tiden från Grekland i väst till Indien i öst.

Slaget föranleddes av att perserna hade invaderat Grekland norrifrån genom att färdas över Dardanellerna (Hellasponten). Det antika Grekland, samt den europeiska historieskrivningen, var i sin vagga. Greklands småstater strid inbördes, men då den persiska hären kom antågandes så enades grekerna något och kunde uppbåda en styrka. Kung Leonidas anförde styrkan som bestod av 300 spartaner (som alla tränats militärt från sju års ålder) och omkring 7000 diverse grekiska soldater.

Innan slaget besökte Leonidas oraklet i Delfi, denne sade då att antingen skulle en spartansk kung dö eller så skulle hela Sparta gå under fullständigt. Med denna vetskap så valde Leonidas endast ut de 300 främsta, utav Spartas 10 000 soldater, till fälttåget. Endast de som hade en eller flera söner blev utvalda – således kunde deras ätter leva vidare och antalet soldater skulle återhämta sig.

Grekerna ställde upp sig i det smala Thermopylepasset, på så sätt kunde inte perserna utnyttja sin långt överlägsna numerär. Den persiska hären bestod enligt sägen av flera miljoner man, men enligt moderna uppskattningar bestod den troligtvis av 100 000-500 000 man.

I två dygn lyckades de bättre tränade och bättre rustade grekerna framgångsrikt stå emot den persiska hären. Grekerna lockade till sig perserna genom att lämna passet och varje gång perserna anföll så backade grekerna tillbaks in i det smala passet.

På slagets tredje dag dök den grekiske förrädaren Efialtes av Trakis upp på persernas sida. Han berättade om en liten bergsväg runt passet så att perserna kunde attackera grekerna i ryggen. Perserna sände givetvis iväg soldater den vägen. Bergsvägen vaktades dock av några fokier (greker). Då fokierna såg de antågande perserna så sprang de genast till Leonidas och berättade. Leonidas förstod att slaget var förlorat och sände iväg alla sina soldater, utom spartanerna och 1000 thespianer (som var villiga att dö med honom). I spartansk kultur var det tradition att aldrig fly från en strid. Gryningen därpå anlände perserna och dräpte alla de kvarvarande trängda grekerna med pilar – även Leonidas. Man tror att han blev omkring 60 år gammal.

Perserna vann slaget, men led stora förluster. Slaget gav dock grekerna behövlig tid till att förbereda den fortsatta krigsföringen. Leonidas dog som hjälte och martyr.

Filmen 300 från 2007 handlar om slaget, samt dess för- och efterspel. Det finns även en ytterligare film från 1962 om slaget.

Linus K

Läs även:

Europas försvarare: Del 2 – Pelayo av Asturien

Europas försvarare: Del 3 – Karl Martell

Europas försvarare: Del 4 – Johan III Sobieski

Artiklen publicerades ursprungligen i Nya Dagbladet (NyD) och är en del i en serie om Europas försvarare, hela serien återpubliceras i Skandinavisk Frihet.