Många jag talar med har en önskan att lyssna mer på klassisk musik, de tycks ofta tro att man behöver besitta en mängd kunskaper om klassisk musik för att kunna förstå den eller till och med att uppskatta den. Jag menar att så inte är fallet även om det förstås är en skillnad på hur jag som musiker lyssnar på musik och hur en person som inte arbetar med musik lyssnar, mer analytiskt på gott och ont.
Vad vi måste förstå är att när vi talar om klassisk musik så talar vi om flera hundra år av västerländsk musiktradition, alltifrån Da Palestrina till John Cage. Det är ju således ingen term på någon specifik stil i egentlig bemärkelse, tänk bara hur annorlunda dagens populärmusik är ifrån den som spelades för bara 50 år sedan. Likaså innefattar begreppet klassisk musik en mängd olika stilar.
Jag brukar tipsa människor som inte är så inne på klassisk musik att börja lyssna på nationalromantisk sådan. Det gör jag därför att jag tycker den är lätt att ta till sig med sin tydliga melodik och folkliga förankring. Nationalromantiken var den period där i mångt och mycket bondekulturen blev finkultur och jag tror det är därför många så lätt kan ta den till sig. En typ av igenkännande infinner sig, kanske oavsett om man tidigare hört musiken eller ej då tonspråket känns familjärt och hemma på något sätt. Vanligt under denna period var att ta melodier och rytmer från folkmusiken och göra konstmusik av den, något som gav musiken en tydlig nationell prägel.
En kompositionstyp där man tillämpade detta var rapsodin vilken ofta innehöll en mängd olika folkmelodier. I listan med stycken i slutet av texten har jag skrivit ned Kurt Atterbergs de fåvitska jungfruarna som är just en rapsodi på svenska folkmelodier, någonstans i mitten av stycket dyker hej tomtegubbarmelodin upp vilket gör en på gott humör.
Upprepningsfaktorn är väldigt stark i hur man uppfattar musik i största allmänhet. Desto fler gånger man hört ett stycke desto lättare blir det att ta musiken till sig och tycka om den.
Besök gärna konserter med en vän eller din fru, det är naturligtvis en speciell känsla att avnjuta levande musik. Man gör då också lyssnandet till en social grej där man kanske också sätter sig in i musiken som ska spelas osv.
Musik definierar ofta sammanhang och personer på ett sätt som kläder gör och den formar oss även som personer.
Viss musik lämpar sig bevisligen bättre för studier och annan musik bättre för fylledans på någon nattklubb. Se dig själv omkring och begrunda över vad dina vänner lyssnar på för musik och hur det märks i deras personlighet.
Att den klassiska musiken överlevt genom århundraden tyder på att den har en hög kvalitet, den finns en anledning till att den fortfarande spelas.
Jag har härnedan skrivit ner några få tips på musik jag tycker mycket om.
Till Stenhammars Sverige skulle jag bestämt råda till att avlyssna en inspelning vår egna gigant Jussi Björling, Stycket är en tonsättning av Verner von Heidenstams dikt med samma namn ifrån samlingen ett folk.
Musikexempel.
Wilhelm Stenhammar-Sverige
Jean Sibelius- Symfoni nr 1, andra satsen
Kurt Atterberg- De fåvitska jungfruarna, op. 17
Bedrich Smetana- Moldau, En symfonisk dikt som utgör en av 6 delar av cykeln Mà Vlast(Mitt land). Det har spekulerats i hur vida Smetana inspirerats av den svenska folkmelodin Ack värmeland du sköna pga. vissa likheter melodierna mellan dessa två. Smetana bodde nämligen i Göteborg 1856-61, något som givit liv åt den teorin.
Franz Liszt- Liebesträume
Kevin Eriksson
