Lösningen på Afrikas befolkningsexplosion

Lösningen på Afrikas befolkningsexplosion

Ett vanligt argument bland nationalister som motsätter sig spridandet av den västerländska civilisationen utanför länder där vita är i majoritet är att vi därmed skulle ge icke-vita förutsättningar och möjligheter att föda fler barn än oss och därmed i slutändan kunna överväldiga våra hemländer med miljontals icke-vita. Afrika används i den här typen av argumentation ofta som ett varnande exempel, där anledningen till det svarta Afrikas stora befolkningsökning kopplas samman med de medicinska framsteg som vi har skänkt dem.

Om vi går tillbaka och tittar historiskt på tiden för koloniseringen ser vi att det inte finns något direkt samband mellan denna och en minskning av europeér eller dess ättlingar, vare sig i faktiska tal eller i jämförelse med andra kontinenters befolkningar.

På bilden nedan så borde Afrika, om man använder dessa argument, krossa Europa demografiskt när vi hade kolonier där och civiliserade dem. Det är dock tvärtom. Den vita befolkningen ökade kraftigt i både Europa och på kontinenter där vi hade kolonier. Det är först sedan 1900-talet och framförallt efter Andra Världskriget, när avkoloniseringen tog fart på allvar som afrikanerna blev fler än oss i antal. Vi kan alltså väldigt snabbt konstatera att kolonisation och befolkningsexplosion av ursprungsbefolkning inte korrelerar alls.

United Nations Population Division, Briefing Packet, 1998 Revision of World Population Prospects.

På bilden nedan ser vi antalet barn födda per kvinna i världen, uppenbarligen är det Afrika här som föder flest barn. Jämför dock denna bild med bilden under som sammanställer barnadödlighet per tusen invånare.

Antalet födda barn per kvinna, CIA World Factbook’s 2016 data

Barnadödlighet per 1000 invånare, CIA World Factbook’s 2006 data

Det är uppenbart att ett högt födelsetal också är kopplat till en hög barnadödlighet. En familj som riskerar att förlora ett eller flera barn i tidig ålder väljer helt enkelt att skaffa fler barn som en försäkring för familjens överlevnad. Hög barnadödlighet har onekligen med ett lågt välstånd att göra. Desto bättre ett lands välstånd är ju färre barn skaffar man.

Nedan ser vi Frankrikes kolonier 1885. Många av områdena med högre välstånd och lägre barnafödande är de som Frankrike hade under sin kontroll. Lägg då till hela nordafrika som alltid haft starkt samröre med Europa, Egypten som har en stark kristen historia samt Sydafrika som länge var styrt av vita så kan vi se att det snarare är avsaknaden av vår civilisation som möjliggör den stora befolkningsökning i dagens Afrika.

En invändning man kan göra här är att i länder med högre välstånd så finns det större tillgång till preventivmedel. Detta är onekligen sant, frågan blir då hur stor påverkan preventivmedlen har i dessa länder. För att få perspektiv på preventivmedlens påverkan, låt oss titta på Sverige.

SCB: Kvinnor födda på 1700-talet och under första hälften av 1800-talet fick i genomsnitt mellan fyra och fem barn. Därefter minskade barnafödandet snabbt och var nere i under två barn per kvinna för generationer födda vid sekelskiftet 1900. I övrigt har de födda under 1900-talet som passerat de barnafödande åldrarna fått i genomsnitt två barn.

P-pillret (det mest effektiva preventivmedlet) kom under 1960-talet till Sverige. Barnafödandet för svenska kvinnor var i snitt 2,0 barn under hela 1900-talet. Idag ser barnafödandet ut såhär:

Kvinnor födda 1970 får utgöra ett exempel. Utrikes födda kvinnor födda detta år hade år 2011, vid 41 års ålder, i genomsnitt 2,02 barn. Motsvarande antal bland Sverigefödda kvinnor var 1,92.”

Alltså kan vi med denna information konstatera att preventivmedel inte har haft så stor påverkan på barnafödandet i Sverige. Det är inte så stor skillnad på barnafödandet idag och snittet under 1900-talet, trots att effektiva preventivmedel inte nådde marknaden förrän efter 60 år in på århundradet. När vi då tänker på Afrika är det knappast sannolikt att de är bättre på att använda sina preventivmedel än i Sverige. Vi kan alltså med hyfsat god säkerhet konstatera att det är välståndet som främst påverkar antalet födda barn och inte preventivmedlen, även om också dessa har en viss negativ effekt på barnafödandet.

Tittar vi lite generellt om befolkningsökningen i världen enligt Förenta Nationernas stora rapport WORLD POPULATION TO 2300 så är uppskattningen för framtiden att befolkningsökningen kommer att minska avsevärt de närmaste 50 åren:

World population is projected to grow from 6.1 billion in 2000 to 8.9 billion in 2050, increasing therefore by 47 per cent. The average annual population growth rate over this half-century will be 0.77 per cent, substantially lower than the 1.76 percent average growth rate from 1950 to 2000. In addition, growth is projected to slow the further the projections go. For 2000-2005, the annual growth rate is estimated at 1.22 per cent; by 2045-2050, it will be only 0.33 per cent.

Visst kommer det bli många fler människor på jorden år 2100 än idag, men att det sker en kolossal exponentiell ökning som jorden inte klarar av är en ren och skär skräckpropaganda skapad för att kontrollera oss. Det är med bland annat dessa argument som man försöker att rättfärdiga onda fenomen som aborter.

Förenta Nationernas rapport ovan säger också mycket mer oroande saker om Europa:

Europe will hit its low point in growth in 2050, Africa not till 80 years later, after all other major areas. From 2000 to 2100, Europe’s share of world population is cut in half, 12.0 to 5.9 per cent, while Africa’s almost doubles, from 13.1 to 24.9 per cent. While shares of world population for major areas will rise and fall over the following two centuries, the distribution by 2300 will resemble that in 2100.

Hela resonemanget kring att Afrikas befolkningsökning är ett hot mot oss är ett totalt hopp i det logiska tänkandet. Istället för att börja med oss själva och titta på vår egna situation så börjar vi med att vara rädda för afrikaner. Detta är ett tydligt bevis på att många bara lajvar med låtsas-teorier.

Ett vanligt förslag i den nationella sfären är att vi med vår teknik, moral och kunskap – komponenterna för ett samhälle att ha många barn, håller denna information för oss själva för att på så sätt bli någon form av elit. Aborter (mord) och p-piller (sterilisering) får gärna spridas till andra kontinenter för att på så sätt begränsa dem, men vi ska inte ha något sådant själva. Detta resonerande kan man finna exempel på i judiska traditionen och frimureriet, en hemlig sanning som endast gäller den inre gruppen. De som inte tillhör den egna gruppen dehumaniseras gärna med falsk teologi som att de saknar själar. Om vi skulle applicera detta resonerande själva så skulle vi bara ersätta dagens onda etablissemang med ett liknande.

En del av detta feltänk är också att afrikanerna kommer lämna Afrika nu när de är många, ungefär som att det inte finns någon mer plats i Afrika eller att resurserna är uttömda. Givetvis handlar det här om att de vill ha ett välstånd som vi i Europa har, de vill bli lika bortskämda som oss. Lösningen här är att tillföra känslan av självuppfyllelse, upprättar vi grundstrukturer som skolor, utbildning och möjligheten till mer intelligenskrävande jobb så skapar vi förutsättningar för de mer intelligenta delarna av befolkningen att inte vilja lämna sitt fosterland. Det som sker idag är att alla intelligenta människor från tredje världen flyttar till väst, aka brain drain för att på så sätt skapa karriär. Detta försvagar den tredje världen starkt och begränsar möjligheterna till utveckling.

I slutändan, oavsett hur man resonerar så är denna oro skapat av människor som inte tror att världen är förnuftig, att naturrätten inte fungerar. Det är helt uppenbart att preventivmedel är onaturligt, mord på barn genom aborter är fel och att vi inte kan ljuga för andra folk om kunskap för överlevnad. Om detta är nödvändiga åtgärder för att jorden ska vara stabil och inte bli överbefolkad så är vår värld totalt paradoxal. Vi måste vara onda för att jorden ska kunna fortsätta existera. Du rättfärdigar onda handlingar för att på så sätt få ett positivt slutmål. Detta är materialistens paradox som i alla tider bringat fram de mest avskyvärda handlingarna för att slutligen ändå aldrig uppnå sitt utopia (franska revolutionen, kommunismen). Förr så skulle den utbildade delen av befolkningen dödas för att vi skulle få ett arbetarparadis, idag så ska mänskligheten dödas för att naturen ska må bra. Man tittar på en vetenskaplig rapport och kommer fram till galna handlingsslutsatser. I slutändan måste man förhålla sig så här: handla gott så kommer saker och ting att lösa sig, alla andra system är dömda att misslyckas.

Kamprad