I förrgår deltog jag i en debatt på Radio Nordfront1 med anledning av artikeln ”Nationalsocialismen är falsk”.2 Jag blev stundvis ganska förvånad över den pragmatism som uppvisades av mina motdebattörer som alla är företrädare för Nordiska Motståndsrörelsen. Vi i Skandinaviska Förbundet vill sprida en idé kompatibel med västs arv, en idé som är grundad på en logiskt hållbar filosofisk position. Vi bryr oss inte så mycket om vad folk kallar sig utan vi vill påverka vad de tror på och hur de agerar.
Det innebär att alla som är beredda att ställa sig bakom Skandinaviska Förbundets program3 ingår i vår rörelse i bred mening även om de organisatoriskt inte nödvändigtvis måste göra det. Programmet är kortfattat och undviker medvetet alltför detaljerade positioner. Istället målas en filosofisk och politisk grundsyn upp. Vi räds inte debatt och diskussion med någon part. Det är något vi ska uppmuntra och värna i synnerhet i dagens samhälle där likformigheten och åsiktsförtrycket breder ut sig. I denna debatt tycktes mina motdebattörer mena på att nationalsocialismen som de företräder är en nationell och social tanke i en icke-ideologisk mening som till och med är kompatibel med katolsk sociallära. Jag kommer kort gå igenom huvuddragen i debatten som jag uppfattade det. Representanterna från NMR får gärna rätta mig om jag missförstått något de sa eller menade.
Sanningen är universell
Frågan om en universell sanning kan vid första anblick verka som något som inte har med politik att göra, men i själva verket är synen på sanning intimt förknippat med västerlandet.4 Många av angreppen mot oss idag sker på ett praktiskt plan där våra motståndare försöker ingjuta i oss en filosofi byggd på en subjektiv upplevelse, som exempelvis genus. De menar att det skulle vara en persons uppfattning om vad som är sant som är det relevanta istället för att förhålla sig till sanningen som något faktiskt som finns i sig själv. Vi menar att det finns vissa faktiska och reella kriterier som gör dig till man eller kvinna helt oaktat din egna subjektiva uppfattning.
Aristoteles och den grekiska filosofin lade grunden för förståelsen av sanningen som något objektivt, den naturliga ordningen, tingens ändamål och så vidare. Filosofin befruktades senare av den kristna uppenbarelsen och fulländades på många sätt i medeltidens Europa av bl.a. Tomas av Aquino.5 De som angriper sanningen som universell och objektiv angriper inte bara världen, själva vår existens, utan också den idétradition som västerlandet är byggd på.
När jag tog upp frågan med mina motdebattörer att ett gott samhälle är uppbyggt enligt vissa mönster och att det har varit en lång diskussion i västerlandet under mer än 2000 år om de principer som samhället borde vara byggt på, svarar Pär Öberg ”Jag kan hålla med om att man kan kristallisera fram absoluta sanningar som borde gälla för varje folk. Det har du ju rätt i. Men det har vi inget emot.” Simon Holmqvist instämmer med ett tydligt “nej” att de inte har något emot absoluta sanningar.
Moral står över rasen eller folket
Enligt västerlandet i allmänhet och Aristoteles i synnerhet har det varit självklart att det finns en moralisk ordning inneboende i naturen och inristad i våra hjärtan. Om vi bryter ner frågan till familjenivå så ger det vissa moraliska ramar du måste agera inom. Bara för att din familj skulle gynnas av att du gör inbrott hos din granne kan inte agerandet rättfärdigas. På samma sätt är ett förespråkande av en moral som är baserad på de materiella fördelarna för det egna folket eller rasen ett förnekande av en objektiv naturlig ordning. Först måste den moraliska ordningen respekteras för det är inte bara din främsta uppgift som individ utan även som folk, därefter kommer kulturella och materiella strävanden. Det är ett historiskt faktum att kristendomen varit själva kärnan i förståelsen av vad som var rätt och fel i Europa, den utgjorde det idémässiga kitt som band samman moraldiskussionen. Att angripa det är att angripa själva vår civilisation, det är inte här en fråga om tro utan det handlar istället om att erkänna och förstå en historisk realitet som är uppenbar. Det här skrev påve Pius den XI 1937:
”No one would think of preventing young Germans establishing a true ethnical community in a noble love of freedom and loyalty to their country. What We object to is the voluntary and systematic antagonism raised between national education and religious duty. That is why we tell the young: Sing your hymns to freedom, but do not forget the freedom of the children of God. Do not drag the nobility of that freedom in the mud of sin and sensuality. He who sings hymns of loyalty to this terrestrial country should not, for that reason, become unfaithful to God and His Church, or a deserter and traitor to His heavenly country.”6
Både förvånande och glädjande anser mina motdebattörer att det finns en objektiv moral som står över rasen. På en direkt fråga får jag svaren ”Ja jag anser det” och ”Ja, det finns ju vissa grejer som att man ska bete sig juste mot alla möjligheter när man har möjlighet till det”. Senare utvecklar Pär ”Det är empatisfärer, jag tycker om min familj jättemycket och så mitt folk finns med i den stegen och sen finns andra människor över lag. Men det är klart att jag värnar om mitt eget folk mer än en okänd människa på andra sidan jorden.” När jag då frågar ”Men då använder du nationalsocialism som något vag och någonting som en stor uppsjö människor skulle kunna sympatisera med.” blir svaret helt enkelt ”ja”.
Flera av de andra förespråkar ömsesidig tolerans och ett fredligt samtal mellan alla folk och kritiserar mig för att bygga en halmdocka. De fortsätter i den andan ”Man kan leva som goda grannar ju”, ”vi är lite etnopluralistiska”, ”vi tycker att alla folk ska blir nationalsocialister”, ”vi hävdar inte rasens överhöghet”. Inget Lebensraum där inte. Vad är det egentligen vi debatterar, vad är det för nationalsocialism de vill försvara?
Familjens autonomi
Det mänskliga samhället är inrättat på ett visst sätt med familjen, nationen och staten.7 Var och en har sitt syfte att fylla. Familjen har vissa rättigheter visavi staten. Det är inte staten som äger barnen utan det är föräldrarna som har en rätt att uppfostra sina egna barn. Otaliga exempel finns i historien på vad som blir konsekvensen när staten går in i familjen, det räcker att titta på vad som händer i Sverige i dag. Familjen måste tillerkännas en grundläggande äganderätt och rätt att fostra och utbilda sina barn. Hemskolning är en sådan nyckelfråga där accepterandet av denna utbildningsform, oavsett ens privata inställning till pedagogiken och dess utmaningar, erkänner att familjen har det yttersta ansvaret och rätten till barnens uppfostran. Möjligheten till hemskolning flyttar makten till föräldrarna från staten eller skolan, då föräldrarna bemyndigas att kunna ta barnen från skolan om det skulle krävas.
”Vi vill inte ha något jäkla samhälle där avelshingstar springer runt. Vi vill ha en stark familj. Stark på alla sätt ska den vara.” säger Pär och när jag frågade om de erkänner familjens integritet och att familjen har vissa rättigheter visavi staten svarar han att det ska råda en frihet för familjen i skolfrågor och att de accepterar hemskolning och religiösa skolor. 1933 slöt Vatikanen och Tyskland ett samarbetsavtal det s.k. Reichskonkordat, ett avtal som faktiskt fortfarande är i kraft. Många av dessa frågor stod då i centrum och kritiken senare från katolskt håll handlade om att nationalsocialisterna brutit betydande delar av överenskommelsen. Godtyckliga arresteringar av präster, stängning av katolska skolor, konfiskering av kyrkans egendom, det omoraliska eutanasiprogrammet var några av punkterna som i praktiken vanhedrade överenskommelsen.
Abort är ondska
Livet blir till vid befruktningen. Den övertygelsen grundar sig på att i och med befruktningen har en liten människa skapats vars syfte det är att nå sin fulla potential precis som för en vuxen människa. Att medvetet avsluta en graviditet är ett mord på ett barn. Frågan om abort har givetvis demografiska sidor och i Sverige dödas motsvarande hela Faluns befolkning varje år.8 Då fostret är helt och fullt ett mänskligt liv innebär det att vi konsekvent är emot att avsluta detta oskyldiga och oskyddade liv. Abort är lika fel oavsett var den genomförs och mot vem. Allt annat är en moralisk och filosofisk ohållbar position.
Frågan är också en av de viktigaste för familjebildningen. När abort är förbjudet måste man också till större del ta ansvar för det liv man lever och inse att sexualakten kan leda till ett nytt liv. Den insikten är en av de viktigaste för återupprättandet av familjen som en bas för samhället. Abort möjliggör en särskiljning av sexualakten från reproduktionen och har alltid varit tätt sammankopplad med de revolutionära rörelser som velat störta Europa ner i avgrunden.
Vi debatterar ofta med människor som försvarar abort från alla möjliga märkliga vinklingar. Nationalsocialismen har ju historisk varit ambivalent i frågan men svaren jag fick var av Simon ”abort är ju fel oavsett var på jorden man hamnar” och av Pär ”det är klart att det är horribelt att döda ofödda barn” är glädjande och indikerar på att en samsyn börjar breda ut sig. På min fråga ”Då är ni emot abort på svarta?” svarar Pär att ”Du ska förstå det så. Men det är deras sak att anpassa deras samhällen efter deras förmågor”.
Nationalsocialismen; historisk, ideologisk eller bara pragmatisk
Varför väljer man att kalla sig nationalsocialist om man inte är det i någon form av allmänt etablerad mening?9 Vad är meningen om inte nostalgi för det förflutna, att rehabilitera en problematisk och mångfacetterad idé, rörelse och historia? Nationalsocialisterna internerade rumänska Järngardet, slaktade polska patrioter, mördade Dolfuss och slöt en pakt med Stalin. Detta skriver jag inte för att komma med någons sorts sensationalism, utan för att det är viktigt att vi nyktert förhåller oss till historien. Hur som, folk får kalla sig vad de vill för min del. Det är idéerna (och tillämpningen av dessa) som är det viktiga. Antingen är nationalsocialism en ideologi som hävdar rasen som den högsta måttstocken eller så är nationalsocialismen helt enkelt bara nationalism med en social tanke; det första måste vi fördöma av filosofiska och moraliska skäl, det andra är vad vi själva kämpar för. Fast då har begreppet helt tömts på relevant innehåll. Pär menade att ”Vårt samhälle höjer sig över ’might is right’ och inte dödar de svaga, ett anarkistiskt eller egoistiskt samhälle. Det vill vi inte. På så sätt ska vi inte följa någon ordning i naturen där det eventuellt skulle kunna vara så bland insekter eller inte vet jag.”
En idérörelse baserad på en moralisk ordning
Det är min uppriktiga förhoppning att NMR som helhet, precis som jag uppfattade att dessa företrädare gjorde, kan ställa sig bakom ovanstående punkter, att deras pragmatism också innehåller en idémässig substans. Alternativet är att NMR antingen inte vågar ta ställning eller att de rakt av ställer sig på motsatt sida i direkt konflikt med vårt arv och civilisation.
Ska det kunna resa sig ett livskraftigt motstånd i Sverige och Europa som kan verka över tid måste detta motstånd acceptera en objektiv moralisk ordning. Detta både för att det logiskt och filosofiskt är rätt och riktigt men också för att vi måste höja oss själva i en tjänandets hierarki. Kampen för högre ideal förädlar oss. Det är hur vi lever som avgör, det är på dig och mig det hänger. Kampen börjar inom dig!
Björn Herstad
Referenser:
1 https://www.nordfront.se/rn_direkt69-nus-ideologiska-attack-lite-om-reddit-och-aktivism-overallt.smr (debatten börjar ca 69 minuter in i programmet.)
2 http://skandinaviskfrihet.se/nationalsocialismen-ar- falsk/
3 https://www.skandinaviskaforbundet.se/programforklaring/
4 http://skandinaviskfrihet.se/till-universalismens- forsvar/
5 https://www.adlibris.com/se/bok/aquinas-9781851686902
6 http://w2.vatican.va/content/pius-xi/it/encyclicals/documents/hf_p-xi_enc_14031937_mit-brennender-sorge.html
7 https://philotheabloggen.wordpress.com/2014/12/06/familjen-staten- och-nationen/
8 http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/aborter
9 http://skandinaviskfrihet.se/ar-nmr- nationalsocialister/
