Vi står nu inför de största ekonomiska och sociala förändringarna sedan industrialismens införande och det pågår inte ens en debatt om det hela. Om vi menar allvar med att vilja se en social ekonomi som står i människans tjänst och inte kapitalets, partiets eller teknologins måste vi ändra på det och adressera dessa frågor.
I väst omformar privata företag de sociala och samhälleliga kitten medan vänstern har kapitulerat och står och klappar händerna i takt med företagen så länge de har en mångfaldsplan och avancerar en kulturradikal syn. I Kina är företagen allierade med det kommunistiska partiet som infört en långtgående digitaliserad kontrollmaskin där människors ”sociala trovärdighet” rankas i realtid.
Big Data handlar om hur man hanterar stora datamängder, större än vad traditionella metoder klarar av; exempelvis har amerikanska underrättelsetjänster som vision att i realtid kunna nå alla digitala fotavtryck som en individ lämnar. Idag är det antagligen inom marknadsföring som dessa tekniker används mest och globala teknikföretag samlar in enorma mängder data. Många företag gör samma sak men i mindre skala till exempel när du handlar mat online eller med ett registrerat kundkort, när du lyssnar på musik, när du gör dina bankärenden och när du åker taxi.
De digitala assistenter som simulerar AI (artificiell intelligens) som Siri och Alexa lägger sig som en grindvakt och registrerar tacksamt all interaktion du har med alla andra applikationer och kan på så sätt ”skörda” enorma mängder information, förutom att den lyssnar och registrerar vad du gör även när du inte använder den.
AI i all ära, men det handlar inte om verklig intelligens utan om så kallad maskininlärning och då speciellt inom området ”deep learning”. Mycket förenklat: istället för att som i ett vanligt program ge exakta instruktioner (”händer X så gör Y”) så används algoritmer som kan lära sig från information genom att dra slutsatser och bygga statistiska modeller. Det kräver stora mängder data och ofta någon form av manuell initial klassificering av data samt en enorm mängd processorkraft. Allt finns tillgängligt att hyra online idag, inklusive AI-algoritmerna, till en överkomlig peng, och den som så önskar kan både skapa och ”lära upp” en egen AI genom några enkla klick på en hemsida.
Tidigare rektor för affärsskolan på det av Viktor Orbán nedstängda Central European University propagerade ofta för ”kreativ förstörelse” och menade att företag inte ska försöka förbättra och bygga vidare utan riva ner och förstöra för att ersätta det med något nytt. Begreppet populariserades på 40-talet av ekonomen Joseph Schumpeter, som härledde det direkt från sin läromästare Karl Marx. Idag lärs det ut på de mest prestigefyllda affärsskolorna som en eftersträvansvärd metod för företag att följa. En närliggande term är ”disruption” som tech-hipsters gärna slänger sig med och det betyder i princip samma sak – att förstöra något befintligt, att avbryta, att skapa något obekvämt, att skapa lidande. Det sägs vara kriteriet för verklig innovation idag.
Omfattningen av dessa förändringar kan vi bara gissa oss till. Europa har överösts med invandrare från fjärran länder och den tekniska utvecklingen lovar att en stor del av de jobb vi känner till kommer att bli överflödiga. Inte minst kommer många av de arbeten som utförs av medelklassen att försvinna såsom bokförare, lånehandläggare och försäkringsagenter. För var dag som går vidgas klyftan mellan eliten och folket, samtidigt som våra företagsledare utbildas i att rikta om företagsresurser till att förstöra samhället och omfamna ”kreativ förstörelse” som metod. Revolutionen à la Handelshögskolan väntar.
Björn Herstad
[Artikeln uppdaterades 26 oktober 2018]
Läs mer:
Framtiden är här – och den är precis så otäck som vi förutsåg
